Den sextionde julen

kuvaMagen full av sammetslen risgrynsgröt, som jag har lagat enligt receptet som min 95 åriga pappa har tillämpat i hela sitt liv. Varje lördag efter en arbetsdryg vecka började en kok- session utan like. Riset sköljs i rikligt vatten som byts några gånger. Röd mjölk, definitivt mycket smör och tillräckligt med salt, gröten får puttra i flera timmar medan kocken med lugna tag rör om i grytan mellan sina andra göromål, men ordet brådska förekommer inte. Först i slutskedet tilläggs salt, inte en minut för tidigt. Allra sist ett stort klick smör och en deciliter grädde. Undra på att det var gott!

Man anar inte som ung hur mycket man börjar likna sina föräldrar på slutrakan. Man tar efter deras vanor utan att märka det själv. Min dotter får nippor när jag ger henne ”goda råd” angående barnuppfostring, tidsplanering och hur viktigt det är att alltid först tänka på barnen då man planerar veckans tidtabell. Att inte hålla på som om livet tog slut i morgon. Det gäller gym och sportandet överhuvudtaget på jakt efter den perfekta kroppen. Människorna är mera fixerade över sina kroppar än någonsin förut. Det har gått för långt. Tror programproducenterna att vi tittare är lite enkla, när det tillreds mat på nästan alla kanaler! På de kanaler det inte kokas och stekas, friteras och bakas skakande chokladrika sockerbomber, så sänds det bantnings- och konditionsprogram av alla slag. Less skulle vara more. En vän på facebook har som hobby att titta på tyska och svenska deckarserier på TV. Jag hänger med, huvudrollsinnehavaren löser fallen medan jag bara tittar och njuter, utan att ha dåligt samvete p.g.a. att inte kunna/ha lust att laga olika exotiska maträtter eller jumppa stup i ett.

Måste medge att jag var irriterad när min mamma i tiderna höll fram samma saker åt mig som jag nu pinar min dotter med. Jag var t.o.m. frustrerad när hon började städa i vårt hem när jag var längre tider ensam hemma med barnen då äkta mannen förtjänade vårt levebröd runt om i Finland och Europa. Behöver kanske inte tillägga hur genomtrött jag var, höll på som en duracellkanin från morgon till kväll. Hon hjälpte mig och alldeles för långt senare tackade jag henne hjärtligt att hon fanns till för mig i de stunder jag inte förstod att be om lite hjälp. Skam och stolthet går många gånger hand i hand och det är bra att någon ser bakom masken. I allmänhet är det just mammorna. Man är inte svag, utan stark om man ber om hjälp då man verkligen behöver det.

Men mor, hon menade så väl och det gör jag också för jag vet att en ung barnfamilj kan ha det stressigt värre. Man ska göra karriär, sköta hemmet, skjutsa barnen till ex. fotbollsträningar och värna om parrelationen. Det är den som bör prioriteras som nummer ett, när relationen mår bra kommer allt annat gott som bonus.

Varje generation har högst troligt sina egna problem.

Jag önskar alla som orkade läsa bloggtexten en

Stressfri och Skön, God jul!

Dammtussarna bits inte och fy den julgubbe som tittar i dina skåp. Måtte också det nya året vara fullt av skratt och välmående. Vi som inte behöver fly undan krig och våld, tänk om allt det hemska skulle ske ditt barn. Att plocka det lilla skräckslagna knytet från iskallt vatten då flyktbåten välter, det gör för ont att tänka tanken vidare. Lite empati och värme skadar inte. Klotet är för alla, inte bara för fem miljoner.

Till sist, men inte minst vill jag tacka mediabyråns trogna och mångåriga kunder, som hållit mig bråd även 2015. Må lycka och framgång följa Er också under det Nya Året 2016!

Viimeiseksi, mutta ei vähäisimmin, haluan kiittää mediatoimistoni uskollisia ja monivuotisia asiakkaita, jotka olette pitäneet minut kiireisenä myös vuonna 2015. Menestystä ja Onnea Uudelle Vuodelle 2016!