Moder Jord mår dåligt

Träden utanför mitt fönster böjer sig kraftigt i den hårda stormen. Förra veckan hamnade många invånare i Filippinerna att skåda en flera gånger hemskare vy, när en tyfon utan like svepte över landet med stora konsekvenser. Även nyheten att ett isflak, stort som Manhattan, har lossnat från glaciären på fastlandet, nådde oss också för några dagar sedan. Om flaket smälter höjs vattennivån drastiskt och människorna med boning vid havskanterna måste flytta bort från sina hem.

Naturen kan även på våra breddgrader omvandlas från flexibel till obarmhärtig, dock är förändringarna ännu lindriga mot vad situationen är på många andra håll i världen. Naturen för sin ensamma dialog; ni får vad ni beställer!
Mycket  händer nu i klimatet. Det känns som då man spolar en film framåt med fart. Allt detta har förutspåtts redan för länge sedan, vi ska inte påstå att vi inte har blivit varnade. Jag som sannerligen inte har ens medelmåttiga kunskaper om geografiska fenomen, kan ändå inte tro att vi vanliga konsumenter, som eldar bastu, bränner ved i spisen och värmer våra hus, skulle bära den största skulden, (fenomenet kan även, enligt min mera i ämnet insatta son, bero på naturliga förhållanden och variationer, som t.ex. solens aktivitet och havsströmmarna). Vi behöver bara snegla över till grannen i öster där miljön trakasseras med stor hammare. Ingen som helst respekt. Har de totalt glömt att byta filtrar i sina fabrikspipor? Har de filtrar överhuvudtaget? Jag har med intresse sett dokumentärer på tv och läst vad modiga observatörer har skrivit om den sorgfria miljöförstöringen som pågår, trots att sakkunniga delegationer gästar titt som tätt och delar kunskap och information av dagen åt våra österländska vänner. Vi alla som vågar tänka, vet att ännu idag orsakas det totalt förorenade sjöar i landet och att det finns markområden där ingenting växer p.g.a. död tillstånd. Vår granne i öster är dock inte enda landet med bristfälliga metoder inom miljövård.

Har inte kunnat undvika tanken av fallet Tshernobyl som en av orsaken till de alldeles för många fallen av cancer i t.ex. Österbotten, trots att den förödande explosionen hände redan nästan för 30 år sedan. Många i vänskapskretsen har insjuknat bl.a. i lungcancer, utan att ha rökt en enda cigarrett i hela sitt liv eller utan att ha vanskött sin kondition. Man borde ju inte dra allt över en kam och förhållandena är ingalunda så svartvita, men bara som en tanke.

Vad lämnar vi i arv åt våra barn? Ett jordklot vars klimat flämtar, vars källvatten inte snart går att dricka. Jag ryser av tanken om ett nytt gigantiskt kärnkraftverk bara en cirka timmes bilfärd från mitt hem. Vilken tur att projektets många före detta anhängare har dragit sig ur, trots att kärnkraftbolaget Rosatoms trevliga kvinnliga representant gjorde ett gott intryck vid sitt besök i Pyhäjoki.
Kanske borde den yngre intelligentare generationen rädda världen från undergång? Vi har fått bevittna vad ett kärnkraftverk t.o.m. med mycket skötsamma och plikttrogna människor i rodret i värsta fall kan betyda. Det heter mänskligt misstag. En olycka som under inga omständigheter borde vara möjlig, kan hända i alla fall. Omöjligt men mänskligt. De två orden passar ju inte ens som skrivna i samma mening. Ingalunda bör vi heller låta robotar handha de så kallade säkra anstalterna. Vi bollar alltså problemet vidare, alltid är det bättre om någon annan sköter de bisarraste bekymren.

Jag älskar olika årstider och just nu väntar jag på snön, den fantastiska vita friska som lockar mig ut i naturen med mina skidor. Där jag kan andas fritt och friskt. Vindkraftutrustningens vingar får gärna rotera vid sidan av spåret.